Så lika men så olika

Det är när man inte gör någonting som tankarna jobbar sig varma. Jobbar sig varma mot dem som man håller närmast. Elin har inte gjort någontign på två dygn. Så vi kan säga att tankarna har fått jobba. Den här gången mot sin saknade familj.

Mot sin saknade syster. Så lik men så olik.

Elin har alltid varit den som slängde sig på golvet och började gråta när städning av rummet kom på tal, alltid den som gjorde av med sin lilla månadspeng på en dag, alltid har gjort allt det där viktiga i sista minuten.

Moa har alltid varit den som städade sitt rum innan det ens blev stökigt, som alltid hade kvar sin månadspeng ett år efter utgångsdatum, som alltid har gjort allt som behöver göras innan det ens fanns behov.

Man kan väl säga att Elin var lite efter med allt och Moa var lite före. Någonstans där emellan hittade vi väl varandra. Moa var ju den som Elin såg upp till, som alltid var lite bättre och lite ja.. före. Hon började ta efter, försökte städa, spara och vara i tid. Lika ordningssam, kontrollerad och planerad kommer hon väl aldrig att bli men det är bra att ha ett mål. Nu när Elin ska söka högskola är det Moa som har funnits där, stöttat, tagit fram information och pushat en framåt.

Antar att det är dags att tacka och säga förlåt för tallriken, borsten och all annan skit jag har kastat i huvudet på dig. Kan väl även tacka för att du planerar min framtid och för att du är du. Känner ingen annan än du som alltid är dig själv, i vilket sällskap eller sammanhang det än gäller. Det är imponerande. Även fast man alltid vetat att du kommer att lyckas så blir man lika glad varje gång det går bra för dig.

Det är du Moa som alltid kommer upp med de sjukaste ideérna, som gapskrattar åt dina egna skämt och ser svaret på mattetalen innan du ens kommit på uträkningen. Lika smart som pappa. När jag och mamma kollade på någon film i vardagsrummet satt du och pappa uppe sent och spelade Finans. Siffror, siffror och siffror. Ointressant tyckte vi, spännande tyckte ni.

Mamma & Pappa, ni har alltid ställt upp för oss och gjort allt för att vi ska må så bra som möjligt. Även fast Moa har fått sina smått dramatiska utbrott när hon inte har fått göra det hon vill har vi uppskattat allt ni har gjort och vi vet att ni gör det för vårt eget bästa. Ni har stöttat oss genom allt vi har gjort och fått oss att tro på oss själva. Ni är bäst helt enkelt. 

Vi är en ordentligt bra blandning. Gott&Blandat. Moa äter de röda, Elin de gula, Moschi de svarta och Pa häller i sig hela påsen.

Så otroligt många skratt vi har delat och fortfarande delar. Med er tre har jag aldrig tråkigt. Det är en omöjlighet.

Det är när man är sjuk som ens ålder sjunker till en 3:årings. Det är väl därför som man längtar till de som har funnits med sedan den åldern och fortfarande finns där. La familia. Nu när jag ändå inte kan göra något annat har jag tid att uttrycka det.

Jag saknar er