Anledning: Jobbet har varit otroligt hektiskt de senaste dagarna. (Sedan kan väl även gårkvällens utgång ha något med saken att göra...) Upp och ner, fram och tillbaka, över och under. Ingen vila här inte. I fredags jobbade Elin frukost sedan hade vi begravningsmottagning. 60 stycken personer skulle dränka sorgen med wienerschnitzel. Julia började redan vid 15.00 för att skära, banka och panera dessa skapelser. En halvtimma skulle alla dessa tallrikar ut och det fick Elin stå för. Sammanlagt den kvällen hade vi mer än 150 stycken gäster, på tre stycken servitriser. Elin sprang sig svettigare än efter en fotbollsmatch.
Våran ena städerska har sagt upp sig så på lördagen skulle jag och Julia hjälpa till Gabi med bäddningen. I och med att lördagen är en av två dagar i veckan ingen av oss har frukost vill vi ju självklart inte att detta skulle bli någon vana. Vi kallade då in Isabelle. Hon vill nämligen få in lite extra cash och då är ju 3 timmar varje lördag perfekt för det. Vi åt en god frukost innan vi satte igång med arbetet. Det första problemet var att förstå städerskan Gabi som inte kan någon engelska. Hon berättade allt hur vi skulle göra på tyska och vi fattar ungefär vart tredje ord. Vi tror vi gjorde rätt för efter någon timma nickade hon uppmuntrande och såg väldigt glad ut. "Danke, danke, danke! Alles klar!"
Så då tog vi våra skidor och åkte ut i backen. Fabian och Palm fick ut oss ur de sköna solstolarna och så körde vi på ordentligt. Upp till högsta toppen Valluga och ner och upp och ner och upp.
Elin har gjort sin första superman frontflip. (För er som inte vet så kan vi avrunda detta till en volt) Tyvärr var den inte medveten. Benen var trötta efter åkningen och vi hade precis kommit till den sista backen ner, precis vid Taps och Krazy Kangaroo (afterski). På något vis fastnar brädan så Elin voltar runt. "Aj, aj, aj" tänker hon innan hon känner efter och märker att ingenting gör ont. Fast på kvällen gjorde det lite ont när hon fått reda på att alla hade suttit på Taps uteservering och ropat: "Elin! Julia" när vi gasat förbi och sedan fått gotta sig med att vara åskådare till "volt" a lá Elin.
Vi tyckte vi förtjänade en glass efter det.
...medan Julia körde på ett säkert kort, Magnum Almond.
Elin hann med en skype med sin goa älskling innan jobbet än en gång dödade en långsamt. Full fart än en gång. Ny vecka, nya gäster och en hel hög med danskar. När vi äntligen var färdiga gick vi upp mot Pettan-gänget där förfesten redan var igångsparkad, och över för vissa. Vi väljer lite finare ord när vi säger att två av dessa sju valde att få ur sig vätska än att ta in den. Men vi hade kul i alla fall.
Nu är det dags att få i sig luft. Man är van vid att vara ute i den friska luften minst fyra timmar varje dag så en hel innesittar-dag existerar inte riktigt längre.
Vi hörs snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar