Long time no see

Det har varit lite busy här på Solsidan sedan vi senast uppdaterade er om läget.

Först och främst så har ju Elin fyllt 21 vintrar. Den här lilla tösen har förvandlats till både något längre och större men är fortfarande lika odiskret..

Inte så konstigt kanske om man kommer ifrån Mamma Musse Pig och Pappa Bad Boy Kiss.

Min födelsedag kunde inte ha börjat bättre. Jag väcks av en gäll stämma som gör ett tappert försök att låta som "Ja må du leva". Där står Julia i egen hög person och i den enda handen som funkar någorlunda håller hon i en bricka. Juice! Macka! Kaffe! Chokladbollar!!!

Ni ska veta hur mycket jag har tjatat om dessa chokladbollar, och nu äntligen fick jag dessa underbara, runda, små bakelser! Julia hade inte riktigt förmågan att rulla med sin enda fungerande hand så det fick jag stå för men what the fuck - chokladbollar!!

Sedan åkte datorn fram. Tjejer, ni är helt otroliga. Jag började gråta redan innan jag började läsa. Julia, Sara, Ellen, Sofia, Lina, Linn, Fredrika och Hanna hade skrivit helt underbara saker och så hade Julia pyntat ihop detta till ett långt och kärleksfullt mail. Jag satt och grinade medan jag åt chokladbollar och slurpade på mitt kaffe. Tusen tusen tack! Rena rama nostalgin där alltså, alla minnen, alla kommentarer, alla videos. Herregud, har jag verkligen varit med om det här? Har jag haft sådär roligt? Har jag haft turen att träffa världens bästa vänner?

Sedan var det dags för dagsutflykt till Lech, ett skidsystem en liten bit härifrån. Vi blev en liga på femton tappra själar som tog oss an en heldag med strålande sol och goa backar. 

Lagfoto

Den mest tappra själen var ju självklart Julia. Med två fötter och en arm kunde hon ändå chilla runt i backen som vilken annan som helst, almost.

ElinH och farmor Julia med sin käpp

Under lunchen höll ElinH världens gulligaste tal till mig. Hon är helt fantastisk duktig på att skriva och framförallt rimma. Allt hon sa var helt klockrent och jag ler bara jag tänker på det. Tack Elin, du förstår inte hur mycket jag uppskattade det!

Det blev en ordentlig heldag och Elin var hemma precis innna jobbet kallade. Julia tog vägen förbi doktorn på vägen hem och han hade bestämt sig för att ge lite mer smärta i hennes liv. Den gamla huden skulle rivas upp och desinfektionen han sedan baddade på skulle ge en obeskrivlig smärta som fick tårarna att droppa nerför Julias kinder. Hon fick rådet att hålla sig borta ifrån köket vilket hon då gjorde. Elin och Mustafa tog över Julias jobb i köket så det blev en ganska hektisk kväll men vad gör det när man fyller år..?

När arbetspasset äntligen var slut hade Julia mer eller mindre däckat i sängen och sjukdomarna här i Pettneu har spridits som sanden i en blåsig öken så de enda som var heta på gröten var Victor och Elin. Vi började med en långsam och fin uppvärmning i Victors nya lya innan vi ringde spelarbussen (taxin) och matchen kunde börja. Det var bortamatch på Kandahar i St Anton som gällde. 20 euro och du får dricka obegränsat mellan kl. 22-02 - vilket vi gjorde. ElinH kom självklart också dit efter hennes uppvärmning som servitris på Montjola och vi festade natten igenom. Alldeles för många Jäger, Flygel, Redbull-vodka, Godis, CaptainCola och Feirnet senare följde vi strömmen till Platz. Där socialiserade vi oss ännu mer innan det var dags att ringa coach Philip som fick köra oss hem till Pettan. Vilken födelsedag! Tack!

Dagen efter var det skidåkning och häng på beachen som gällde. Like på det. 

(Mössan Elin har fått på sig fick hon i födelsedagspresent av våra goa chefer Klaus och Ylva!)

Sedan var det dags att ladda om inför karaoke på Bobo´s. Naturlich. Vi, ElinH, Lisa och Victor gick först och åt middag på en restaurang här i Pettan som heter La Luna innan vi korkade upp champagnen som Sofia och Sara hade skickat hit! Danke schön mina prinsessor! Smakade riktigt fint ska ni veta! Den skickades runt när folket började fyllas på hemma hos Palm. Två timmar senare rullade två taxibilar in mot festen där vi visade vart skåpet ska stå. 

Lisa tar en klunk öl på La Luna

ElinH tar en klunk vin på La Luna

Palm däremot lägger halva lönen på en salladstallrik...

Bobo´s

För första gången i världshistorien vaknade Elin före Julia idag. En timma senare hade vi två och Victor lyckats ta oss upp till Rendl beach. Där var solstolarna nästan slut men finns det hjärterum finns det stjärterum. Våran ansikten har redan fått färg och google-brännan är ett faktum!

Nu är det dags att inte skriva mer. Det här inlägget har gett oss kramp i både hjärna och fingrar. Inte lätt att hålla isär alla dagar när varje dag känns som lördag.

Jag vill passa på att tacka er alla för alla fina presenter, sånger och gratulationer men framförallt: Tack för att ni finns! 

utan er hade jag inte varit som jag är

utan er hade livet inte varit detsamma

utan er hade jag inte vaknat upp med ett leende på mina läppar, 

- varje dag.