Så lika men så olika

Det är när man inte gör någonting som tankarna jobbar sig varma. Jobbar sig varma mot dem som man håller närmast. Elin har inte gjort någontign på två dygn. Så vi kan säga att tankarna har fått jobba. Den här gången mot sin saknade familj.

Mot sin saknade syster. Så lik men så olik.

Elin har alltid varit den som slängde sig på golvet och började gråta när städning av rummet kom på tal, alltid den som gjorde av med sin lilla månadspeng på en dag, alltid har gjort allt det där viktiga i sista minuten.

Moa har alltid varit den som städade sitt rum innan det ens blev stökigt, som alltid hade kvar sin månadspeng ett år efter utgångsdatum, som alltid har gjort allt som behöver göras innan det ens fanns behov.

Man kan väl säga att Elin var lite efter med allt och Moa var lite före. Någonstans där emellan hittade vi väl varandra. Moa var ju den som Elin såg upp till, som alltid var lite bättre och lite ja.. före. Hon började ta efter, försökte städa, spara och vara i tid. Lika ordningssam, kontrollerad och planerad kommer hon väl aldrig att bli men det är bra att ha ett mål. Nu när Elin ska söka högskola är det Moa som har funnits där, stöttat, tagit fram information och pushat en framåt.

Antar att det är dags att tacka och säga förlåt för tallriken, borsten och all annan skit jag har kastat i huvudet på dig. Kan väl även tacka för att du planerar min framtid och för att du är du. Känner ingen annan än du som alltid är dig själv, i vilket sällskap eller sammanhang det än gäller. Det är imponerande. Även fast man alltid vetat att du kommer att lyckas så blir man lika glad varje gång det går bra för dig.

Det är du Moa som alltid kommer upp med de sjukaste ideérna, som gapskrattar åt dina egna skämt och ser svaret på mattetalen innan du ens kommit på uträkningen. Lika smart som pappa. När jag och mamma kollade på någon film i vardagsrummet satt du och pappa uppe sent och spelade Finans. Siffror, siffror och siffror. Ointressant tyckte vi, spännande tyckte ni.

Mamma & Pappa, ni har alltid ställt upp för oss och gjort allt för att vi ska må så bra som möjligt. Även fast Moa har fått sina smått dramatiska utbrott när hon inte har fått göra det hon vill har vi uppskattat allt ni har gjort och vi vet att ni gör det för vårt eget bästa. Ni har stöttat oss genom allt vi har gjort och fått oss att tro på oss själva. Ni är bäst helt enkelt. 

Vi är en ordentligt bra blandning. Gott&Blandat. Moa äter de röda, Elin de gula, Moschi de svarta och Pa häller i sig hela påsen.

Så otroligt många skratt vi har delat och fortfarande delar. Med er tre har jag aldrig tråkigt. Det är en omöjlighet.

Det är när man är sjuk som ens ålder sjunker till en 3:årings. Det är väl därför som man längtar till de som har funnits med sedan den åldern och fortfarande finns där. La familia. Nu när jag ändå inte kan göra något annat har jag tid att uttrycka det.

Jag saknar er

Det var så Elin låg och tänkte i Thailand, Laos, Vietnam, Bali och nu Österrike. Denna fras stod på hennes resedagbok som hon trampade på varje gång hon sprang till toaletten för att få ur sig det hon fått i sig. En fras som upprepades i huvudet gång på gång då och även igår. Man vet ju att det går över, det vet man, men man vill att det ska gå över nu. Inte sen. Nu. Glad var hon i alla fall att vi har spoltoa här, och vatten, och papper. Lite skillnad ifrån exempelvis helvetesdygnen i Laos där inget av det fanns.

Det roliga är att man tror att man är frisk när man vaknar upp dagen efter och inte mår lika dåligt. Tänker: "Vad skönt, nu kan jag vara med och fira Elisabeth med tjejdag i badhuset, bubbel, middag på Bobo´s och karaoke" och sedan spyr upp vattenglaset man fått i sig en halvtimma tidigare. Man är nog lite för naiv för sitt eget bästa ibland.

Idag fyller sötaste Elisabeth 22 år! Grattis Elisabeth! Alltid lika gó, glá och energigivande. Du kommer få en kanondag, det ska vi se till! Julia får stå för kalasfirandet ifrån våran sida! Just nu är hon dock och pumpar puder med grabbarna i Stuben. Hon ringde och meddelade att hon var helt slut. Det kan tänkas! Våran första lediga dag på två och en halv vecka och vår enda lediga dag vi kommer ha på de tre kommande så den får vi ta vara på. Att ligga i sängen och vara magsjuk kallar vi inte "att ta vara på" men som sagt, Everything will be okay

High on life

Halv inne

Idag är det lördag och det märks att det var fredag igår... Grym kväll men den storyn tar vi lite längre ned i inlägget.

Det har dumpat mycket här borta på Solsidan men nu lagom till helgen är solen tillbaka. Vi har allt fått oss en massa goa offpist åk. Helt otroligt kul, fascinerande och jobbigt. Hej träningsverk. Rumpan, armarna, låren. De kan behövas tränas upp så vi klagar inte. Det värsta träningspasset fick vi då vi skulle rädda ElinH. Hon åkte först nerför en av Stubens offpist-backar. På ett ställe måste man skråa emellan två stycken granliknande buskar. Hon kommer in med för mycket fart, fastnar lite med ena skidan och flyger flera meter och landar i ett träd. Splasch, bom och krasch. Hon låg där helt hjälplöst och vi två visste inte om vi skulle skratta eller gråta, så vi började skratta. Hemskt men sant. Hon hade ramlat med huvudet före och slagit näsan i en gren så det var blod lite här och var på snön, kläderna och trädet. När vi hade fått av oss våra snowboards och skidor kunde vi konstatera att hon mådde bra. Julia halade upp kameran och fick tagit några kort som minne.

 

Stackaren! Men det finns ingen som har mer kämparglöd än Elin. Vi hjälpte henne ur trädet och sedan fortsatte hon åkturen. Hennes kommentar till olyckan lyder: "Jag tror nog att jag tror att jag är bättre än vad jag är".

Vi åkte till värmestugan där vi drack varmchoklad innan vi tog en tidig afterski. Det tyckte vi att vi var värda. Innan olyckan hade vi i alla fall fått väldigt härliga åk och lite hopp (dock inte volter)

Dagen innan hade vi lite bättre sikt och vissa säger att de har inte haft bättre åk på hela säsongen. Vi passade på att öva upp våra skills och poosa lite bland granarna.

Nu är det dags att ge er information om gårkvällen. Vi var helt slut på jobbet och hade mer eller mindre bestämt oss för att poppa popcorn och kolla på film men så hände något. Julia drar till med en kommentar: "Eller så går vi ut?" "Okej" svarade Elin och så var det bestämt. Vi slutade inte förrän halv 11 och bytte om innan vi drog oss mot förfesten hemma hos Palm. Vi var ganska så efter kan man säga. Efter någon timme så åkte vi in till Bobo´s där vi körde igång festen rejält. Gamla godingar slungades ut ur högtalaren och vi dansade oss svettigare än på länge.

När det bara var vi, ElinH och några av grabbarna kvar ropas det ut i högtalaren: "Open bar". Det var en kille som hade lagt sitt kreditkort i baren och betalade för alla hela kvällen. Skibums som vi är så beställdes det shots, drinkar, vin och helrör. Och vi drack det. Efter någon timme ryktas det att det hade köpts för 20.000 dollar. "Vem är idioten?" frågade Elin Julia och vi både skakade på huvudet. Vi klagade inte men idag kändes det lite onödigt att ta de där sista fyra drinkarna...

Vi fortsatte festandet till Kandahar där det var fullt drag. Gänget splittrades och två olyckor inträffade. Hugo snubblade ute på gatan och föll med ansiktet rakt ner i stenmarken. Han åkte med ambulans till sjukhus där han möter upp Ström som har gjort samma sak fast inne på Kandahar. Stackarna ser ut som misshandlade dårar.. De skulle till läkaren idag och kolla upp det mer.

Tyvärr (eller kanske tur det) följde inte kameran med ut igår så vi kan inte bjuda på några spårade bilder. Däremot så ska vi iväg till jobbet och bjuda på wienerschnitzel nu. Vi är så trötta på att jobba, vi har inte haft en enda ledig dag på två och en halv vecka så vi vill säga en sak: Säg till alla ni känner att INTE åka på skidsemester till Pettneu så att vi får lite ledigt. 

Tack och hej

Sweet 21

HIP HIP HURRA! HURRA! HURRA! 

GRATTIS världens bästa SOFIA!!

  Sofia, 
Du är doften av viol, du är restskatten från fjol.

 Du är en helt fantastisk tjej, du är Beatles och Leila key.
Du är glad och elegant, du är prada-intolerant
Du är strösslet på en glass, du är det roliga i hasch 

     Du är änden på min fantasi. Du är brödet man vill lägga korven i.
    Du är skepp och hoj, du är sodastreamad O´boy. Du är allt en man kan få. Du är bättre än Die hard två

Tillsammans med dig är livet en lek, en sport, ett spel. Du är Fia med knuff. 


Tillsammans med dig är livet glatt, positivt och ljust. Du är solen. 


Tillsammans med dig finns det inget slut. Du är Ari Gold, vi är ditt entourage

Det var fotbollen som förde oss samman. Askim och Hovås/Billdal skulle slås ihop. Vi hatade det, ni hatade det. Varför i hela friden ska man slås ihop med sina ärkefiender?! Men ingen visste att det kunde varit det bästa beslutet som någonsin gjorts. Vi vet inte när, hur eller var men någonstans på vägen sa det bara klick, likt en kamera, och efter det har våra liv blivit som på film. Och idag har du huvudrollen. 

Vi har gjort mycket resor tillsammans. Chamonix, Mallorcaa och Grekland har blivit överkörda av Godzilla. Du är den som alltid skrattar, alltid kör citaten (som bara du och sara skrattar åt), alltid bjuder på ditt fantastiska humör. Vi kan inte riktigt förklara det, men du är någonting man inte kan sätta fingret på. Du är en person som är så speciell och mycket mer uppskattad än du någonsin kan tro.

Vi tog oss igenom fem månader i Oslo tillsammans. Du tog dig igenom våra nattliga samtal om alla rån och slagsmål i Grönland. 
Kommer du ihåg våra söndagar då vi dödade oss själva på "CorePuls" på Sats innan vi köpte Ben&Jerrys istället för att göra middag? Kommer du ihåg när vi bakade pepparkakor och du var Real Madrids största fan på Hard Rock? Eller kommer du ihåg när du skulle visa oss vägen till Frognerparken och vi gick en omväg i ungefär två timmar?

Du är otroligt stark och slår igenom alla som försöker hindra dig på vägen. Fuck them helt enkelt: 

På andra sidan jordklotet har du visat att du kan klara dig galant på egen hand. Du lyckas med allt du gör och du gör det väldigt bra. H&M i Munchen, Göteborg, Oslo och Vancouver saknar dig och din inställning.

Sofia, ha nu en fantastisk födelsedag och du vet att vi tänker på dig!!

Snart ses vi, som vi längtar!!

P som i PUDER!!!

Äntligen fick vi användning av våra lavin-kit!!

Efter Elins frukost tog vi fart mot Stuben där resten av gänget unnade sig av en underskattad sak - offpist.  Att ta sig dit var lättare sagt än gjort. Dimman låg så tät så man såg inte ens en meter framför sig. Du fick helt enkelt chansa på att inte köra utför något stup, det hade ju varit en tråkig start på dagen.Vi mötte upp hela gänget vid lunchstället där dessa pist-öppnare fyllde på sina energilådor.

För att inte åka för många stack några iväg tidigare och sedan åkte vi. Med My och ElinH i spetsen guidade de oss genom fantastiskt puderåkning. Vi åkte i skogen vilket var bra, då man hade lite riktlinjer. 

Vi börjar få in tekniken nu och det blev ingen face-plant för oss idag! Däremot gjorde Elin sin andra ofrivilliga volt. Det var ett naturligt hopp som skulle hjälpa dig att flyga över en gran. Spetsen på Elins snowboard fastnade i en gren och på så vis fick hon fart runt och vips så hade hon gjort en framåtvolt. Fast landningen var kanske inte lika snygg som volten... 

Puder stavas: U-N-D-E-R-B-A-R-T!