Gårdagens förfest var vågad. Minst sagt. Capten Morgan försvann fortare än anat, dansen började väldigt tidigt och de bistra sanningarna haglade över rummet. Alla vet vad vi menar när vi nämner ordet Våghals. Riktigt kul hade vi iallafall och det tog ett tag innan taxin körde in bredvid Scotty´s. Där inne var det full rulle som vanligt och när vi skulle vidare dök helt plötsligt Burger Stop upp. Victor som vi tog sällskap med försvann in där fortare än kvickt och lydiga E och J följde snällt efter. Ett väldigt långt stop senare försvann vi in på Kanaha där vi samlade ihop truppen för hemfärd. Våran taxigrabb väntade där han släppte av oss.
Tre timmar senare är det dags för Julia att fixa frukost för våra tyska stamgäster. Hon löser detta med en tumme upp och en klapp på ryggen. Vid nio-snåret vankar Elin ner med resorb i högsta hugg och de får i sig lite för mycket frukost innan backarna väntar.
Och nog fick de vänta allt. Vi kom dit, drog ett åk, och satte oss ner i solstolarna och hoppades att de gråa molnen skulle ge lite googles bränna. Sedan kom gänget så vi masade oss upp och körde några ganska rejäla åk, kände oss jädrans coola i snowboardparken och hade hela tiden svårt att urskilja på vad som var backe, hopp eller himmel. Vi bjussar på några kort:
Sedan kallade Adler för kvällspass. Kvällspasset består mest av skratt, väntan och värme. Julia började vid fyra och när Elin kom ner vid fem bjöds det på ruckersteak med pepparsås och pommes. Mumma! Vid halv 8 fick Elin äntligen röra på benen och serverade och plockade undan fram tills klockan slog nio. Då hade Julia skickat ut de sista efterrätterna och städat undan sin del av köket fick vi gå hem! (Eller hem och hem, gå upp de två trapporna med röda heltäckningsmattor fram till vårat lilla stökiga rum)
Imorgon fyller Rasmus år så vi ska gå till MiniM för att handla lite törstsläckande saker och bege oss mot system-Rendahl. Mitt i backen har han fixat fram bord och stolar för en dag man sent ska glömma. Vi hoppas på stekande sol för då kan dagen inte bli något annat än underbar!
Förresten, vi slipper söka in till högskolan, våran framtid är spikad! Klaus tycker att vi ska öppna en liten restaurang vid havet. Julia ska vara kock och Elin servitris. Så nu slipper vi oroa oss inför högskolepoäng hit och dit!! Katching!!
Gött mos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar