SKADUSCH

Det är så man säger här nere! Det känns lite som om vi har varit här i redan några veckor. Hotellet och vårat 6 kvm stora rum känns som hemma. (Med andra ord: Vi har gjort det lika stökigt)

Igår när klockan slog 18:35 beger vi oss ut i det kalla vintervädret för att besöka våran gemytliga lilla affär "Mini M" och inhandla lite virke för kvällen. Svart. Tomt. Stängt. Lite förbryllade över denna tidiga stängningstid med ett hopp om att Kiwi öppet till 23 skulle dyka upp gick vi och funderade på hur vi då skulle spendera våra timmar fram tills 22:35 då vi skulle ta bussen till St Anton. Vi fick helt enkelt improvosera. Att göra sig iordning här går snabbt, du behöver inte göra dig iordning överhuvudtaget. Vi ramlade in på puben mittemot vårat hotell. Folket där inne tittade på oss som om vi vore aliens och för att känna oss som hemma stammade vi långsamt fram: "zwei bier bitte" och det fick vi. Och en runda till hann vi med innan vi jäktade i den kalla kvällsdimman till busshållplatsen några minuter bort. Bussen kom och den var tom. Bra början kände vi..

Samma tomhet förföljde oss när vi vandrade fram på huvudgatan. Vi som hade läst så många gånger: "När du går på St Antons huvudgata vet du direkt vart du ska gå". Så var inte fallet. Vi gick hela vägen ner och började om. Då såg vi en liten publiknande sak vid namn "37". Vi körde på och det var det bästa vi kunde ha gjort. Även här var vi lite aliens, det här var tydligen britternas stamhak. Vi körde på våran gamla visa om zwei bier och snart fick vi sällskap av Tim och Tommy. Två stycken otroligt roliga figurer som vi skrattade ikapp med för resten av kvällen. De blev våra guides och visade oss runt "vart man ska hänga, vart man ska käka, vad som är top notch". Skaaaduuusch var ordet som uttalades flest gånger under natten. Varför? Jo, för att det helt enkelt är just skaaaduuusch! Underbart. Long Islands surplar man på Scotty´s och kvällen avslutas dansandes till svenska favoriter på Funky.

Vi sneglar på klockan och i plånboken. Klockan har slagit en kvart efter vi skulle tagit bussen och plånboken säger 10 euro. Ajdå, taxi går på 25. Vi kommer halvvägs iallafall säger vi nöjt. Men, mitt inne på tjejtoaletten står en kille som heter Victor. Vi kommer tillsammans fram till att han och hans polare också bor i Pettneu. Med ett slående pris på 20 euro hoppar sex ungdomar in i taxin och vi klarar oss ut ur den ekonomiska krisen för den här kvällen. Vi möter herr blund vid fyra snåret och väcks av en aningen irriterande väckarklocka som piper: "Dags för städning och kasknödel"

Dagen har alltså bestått utav förberedelser inför morgondagen då de första gästerna anländer. Julia har fått sin köksmössa och gjort 150 kasknödlar. Elin har blivit en hejare på att puts&shine och julgrans-dekorationer. Nu sitter vi här i pyjamas och har sett på Paradise finalen. En rysare ut i fingerspetsen. Ens favoriter kan inte alltid vinna. Nu blir det lite film och sedan ska vi sova gott innan jobbet kallar vid nio imorgon bitti.

Vi kan inte säga annar än: SKADUSCH