På gående fot

Elin vaknar upp av solen som skiner igenom takfönstret samt Julias skratt ifrån andra sidan rummet. Sömnigt sträcker hon sig efter mobilen. 09.11. Tre timmars sömn är inte dåligt. Det är hemskt dåligt. Fast det är värt det. Dessa utekvällar är inte att leka med.

Vi började kvällen med att jobba, of course. Mycket att göra så vi sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tilbaka ett väldigt bra tag. Tiroler Gröstel hit och wienersnitzel dit. Dagen innan hade en mamma gett Elin en 5 euro i handen. (Det tåls att påpeka att hon gjordet det lika diskret som Chandler i Vänner) "You´re so nice" var tydligen anledningen. Elin svävade på moln några minuter innan Klaus stämma ekada mellan väggarna: "Blondie! Jobba!" Denna mamma har en otroligt trevlig och rolig man samt en 19-årig dotter som gärna skulle vilja pröva på vad St Anton har att erbjuda när liftarna stängt och mörkret börjat falla. Elin och Julia tog sig därför an Eva ifrån Tyskland. Vi började med att kalasa lite med några öl på hennes rum (Vårat är för stökigt för att komma in i) Sedan körde hennes pappa in oss i deras coola BMW med back-kamera. Victor åkte med oss in och precis innan han hoppar in i bilen kastar han ifrån sig sitt vin i tetrapakförpackning och utbrister: "Man kan inte dricka tetrapakvin i en sådan här snygg bil" Kan man inte? tänkte Elin och Julia och gömde snabbt sina ölflaskor (24 st för 10 eur. Fint ska det tydligen vara..)

Eva och Julia

Kvällen var lång och helt underbar. Vi jämför den med en bal på slottet. Fast med mycket mer drag. Mycket bättre musik. Mycket fler roliga prinsar. På Scotty´s, Funky och Kandahar dansades det järnet och vi blandades med gamla goa säsongare, tyskar, danskar, svenskar, australiensare, schweizare, österrikare. Framförallt en hel massa skåningar. Elin har även ett antal gånger fått höra att hon kommer ifrån Helsingborg. Elin som inte ens kan härma en enda dialekt mer än hennes egen så kallade "rikssvenska" blir mer och mer nöjd för varje kommentar som ramlar in i boet. Eva verkade ha riktigt roligt även fast Elin och Julia betedde sig som världens mammor. För vad skulle hända med oss om någonting hända med Eva? Ingen dricks? Hemska tanke. Vi vakade därför över henne som fiskmåsar över fikabröd. Hon överlevde utan en enda skråma när hon själv fick gå på toaletten. Vi kunde andas ut.

 EEE. Elin, Elin & Eva

Kanonkul tycker Julia och Victor. Skåne skulle hållt med om han inte hade däckat i hörnet.

Vi hann förvandlas till en blöt fläck av svett innan taxin rullade hemåt. Vid fyra-tiden snubblar vi in i vårat rum efter att ha följt Eva ända fram till hennes dörr. Elin hade fått för sig att hon hade en deadline på bloggen så hon somnade inte in förrän hon hade skrivit färdigt den vid halv sex-sex snåret.

Tre timmar senare vaknar de två partywannabepinglorna och kommer fram till att i sängen kan man inte ligga och dra sig hela dagen. Vårat skidförbud (som vi iförsig redan har brutit mot två gånger, vi är så bad!) håller i sig fram tills imorgon fredag så vi bestämde oss snabbt för att se hur lång tid det tar att gå ifrån Pettneu in till St Anton. Innan dess var det dags för frukost. Julia mumsade i sin pannacotta som hon har gömt i sitt hemliga kylskåp och Elin vräkte i sig lite av det ena och det andra.

En liten vilopaus senare hade ElinH tagit bussen ut till oss här på landet och vi begav oss iväg. Klockan stod på 12.27 när vi började. Framme vid målet var vi 14.02 för att vara exakta. Inte dåligt. Vädret var fantastiskt och i målgången bjöd vi oss själva på fanta och kinderchoklad.

Sedan var det dags att ta bussen hem för ännu en hektisk kväll på jobbet. Kul. Kanonkul. Knappast men det funkar. Elin har frukost imorgon bitti och ska upp om sju timmar. Dags för lite sömn kanske? Var ett tag sedan sist.

Imorgon är det ju även nyårsafton! Välkommen årets mest överskattade dag! Våra planer är väldigt många och otydliga. Champagnefrukost i backen med ett helt jäkla gäng är väl spikat. Sedan måste man väl avverka alla olika afterski som finns. Självklart jobb sedan. Årets mest hektiska kväll är det tydligen. Var vi är när klockan slår 12 vet vi inte än. Men bra blir det nog.

Redigt bra

Hur bra får man egentligen lov att ha det?

GP torsdagen den 30:e december 2010.

A crazy night out
Hur bra får man egentligen lov att ha det? frågar vi  Julia Skrede och Elin Börjesson, båda 20 år, som just nu säsongar i St Anton, Österrike. Båda två spricker upp i ett stort leende och utbrister i kör: BRA!
Det var igår för två veckor sedan de två göteborgstjejerna packade ner sitt liv i två resväskor och påbörjade resan till livet som sägs vara det bästa. Ett liv där ingenting är omöjligt. Ett liv där allt är precis som det ska vara. Ett liv som man blir lycklig av. Vi träffade Julia och Elin över en öl på en bar som heter 37. De berättar att det var där allt det roliga började hända.
"Sedan har det bara fortsatt" är Julias kommentar till de roliga historier som bubblar ut ur deras munnar. Det räcker med att snegla på dem så sviker mina mungiper mig och dras upp i ett smile. Det går inte att låta bli. De pratar i munnen på varandra. Allt möjligt slinker ut. Hur mycket de skrattar på jobbet, hur känslan var att ta det första åket på ett år, hur fantastiskt det är att egentligen säsonga.
"Det är absolut någonting som alla borde uppleva" ler Elin och ger tummen upp.
Jag har hört folk förklara sina säsongsupplevelser på en hel rad olika sätt. Den bästa förklaringen jag någonsin fått är: Det går inte att förklara, bara gör det.
Och det är precis det som de två unga damerna jag har framför mig gör. Elin med sin snowboard under armen och Julia med sin nya favoritjacka hängandes på stolen. De gör någonting som de alltid har velat göra. Någonting som de aldrig kommer att ångra. Framförallt någonting som inte går att förklara. Helt enkelt för bra för att vara sant.

Går det?

Tydligen

PropEllen flyger iväg

Javisst gör hon det. Våran Ellen ger sig ut på nya äventyr. Första stoppet är tydligen Australien, inte dåligt första stopp det inte. Tänk er. Tänk åt oss. Vi skulle kunna tänka men hjärncellerna är inte så starka idag. 

Vi vet att hon kommer få en resa hon aldrig kommer att glömma. Vi vet att hon kommer skratta mer än hon någonsin har fått göra. Vi vet att hon kommer träffa helt underbara människor. Vi vet att hon kommer se så många platser att när hon har kommit hem har hon glömt av hälften. Vi vet att hon kommer ha helt otroligt roliga utekvällar. Vi vet att hon kommer dansa bort sig själv. Vi vet att hon kommer slarva bort alla sina ägodelar. Vi vet att hon kommer hitta alla dessa igen. Vi vet att hon kommer fly fältet varje gång hon ser ett småkryp. Vi vet att hon kommer äta upp alla baconchips som kommer i hennes väg. Vi vet att hon kommer skaffa sig en ny slav. Vi vet att hon kommer bli en gud på att surfa. Vi vet att hon kommer spendera alla sina besparingar på en enda kväll. Vi vet att hon kommer få damp varje gång ryggsäcken inte går igen. Vi vet att vi vet mycket. 

Vi vet att Ellen är den mest underbara människa vi har träffat.

Vi vet att man aldrig kan skratta så mycket som man kan göra med Ellen. 

Vi vet att vi kommer sakna henne otroligt mycket.

Obeskrivligt.

Mycket.

Jägertee

Lilla stackars Julie har åkt på en däng av någon form av sjukdom. Vi valde att stanna hemma igår istället för att gå ut så vi gissar på att sjukdomen beror på en blandning av: för lite fest, för lite dans, för lite socialt umgänge, för lite öl-spel. Vi tror att den utlösande faktorn var städningen igår. Inte bra. Man lär sig en ny läxa varje dag: Städa inte gott folk!

Det var imorse när Elin klockan 06.00 hoppade upp ur sängen sprudlande inför en ny dag bestående av framplock av mysko frukostartiklar till konstiga greker och tjocka tyskar vaknade Julia också till. Elins moderskänslor svämmade över när hon kände på Julias panna som var lika het som Lukas i 9a (Sara, du förstår) fast att hon frös så hon skakade. Panodil, halstablett och vatten plockades snabbt fram innan hon bäddade ner stackars Julia under ungefär tio täcken och femton filtar. Resultat? Julia vaknade av att hon svettades som en gris. Någon timme senare låg hon än en gång nerbäddad där hon fortfarande ligger kvar.

Stackars liten

Det är ju såhär vi vill se henne:

Tips för att fånga Julias hjärta: Ge henne en smarrig efterrätt så är saken klirrad!

Elin sprang iväg för att inhandla whisky och jägertee. Ska ju tydligen vara bra för förkylning och diverse saker. Hon kom hem med en rejäl påse som innehöll vitaminer (nu blev mamma nöjd), äpplen, apelsiner, vindruver, vatten, kex och nötter. (den kanske även innehöll spår av lite mousserande också men vi skyller på att nyårsafton skymtar runt hörnet!)

Julia hade fått i sig både vätska och lite mer saker i fysisk form så förhoppningsvis är hon på benen inom kort. Elin underhåller henne så gott det går genom att klappa henne på huvudet då och då samt trycka in vattenglaset i munnen så hon nästan kvävs. Hon försökte med en film med men Julia somnade in redan efter några minuter. Då pustade Elin ut. Om Julia somnar till en film är allt som vanligt. 

Gårdagen innehöll dock mer frisk luft än vad den verkar göra idag. Vi åkte skidor hela dagen och himlen var blå och solen gul. I en timma. Sedan blev himlen grå och solen försvann. Men det stoppade oss inte. Eller okej då, lite kanske. Eller mycket. Så vi åkte hem. 

Men innan dess så hann vi ta upp kameran ur fodralet som vi kan visa er hur våran vardag ser ut, var dag. 

 Väntan på bussen

 Julia är ruggigt nöjd med sin nya mobil. Den slår nästan 3310, nästan.

 Nöjda beeerudar

 Hjälp?!

 

Elin är nöjd över att ha fått en snowboard-kompis!

 Fräsigt

Krampaus i backen

Vi håller er uppdaterade om läget, det vet ni!

Resumé

Hallå gänget!

Nu har vi varit lite dåliga på att uppdatera denna välbesökta blogg (vi är lite oerfarna inom blogglivet så vi vet inte ens hur man kollar antal besökare men det kommer det med!) så nu ska vi ge er ett riktigt monsterinlägg. Så luta er tillbaka och njut!

Julafton
Vi vaknade av regnet som smattrade mot vår lilla taklucka. Jaha, tänkte vi. Där sprack drömmen om en kritvit jul. Man skulle säsongat hemma i garaget i Göteborg och åkt kälke nerför backen istället. Kanske inte lika många system att ta sig nedför men tydligen mer snösäkert! Vi drog upp våra miner när vi vid frukosten fick varsin julklapp av våra chefer Klaus & Ylva, en jättefin necessär med fyra olika läpstick i röda färger!

Glada men lite trötta i hågen tog vi bussen in till St Anton där vi mötte upp Elin H. Där gick vi in i alla affärer med siktet inställt på "den perfekta skidutstyrseln". I den sista affären (av ungefär 15 stycken som alla nästan har samma innehåll) hittade Julia 50% av det hon sökte. Alltså den "perfekta jackan". Elin & Elin hann spela fifa-11 i ungefär en halvtimma innan Julia "Beslutsångest" Skrede (ska jag ha ris?!?) hade slagit till. Den var röd, cool och bara helt perfekt!

Sedan körde vi lite på fika-session a la Julafton och delade på en tårtbit och varsin varmchoklad.

 Mumma, tack tomten!

 För att få inte lite julstämning passade Julia&ElinH på att köra lite pose-session vid en julgran vi hittade på vägen!

Dagen till ära kände vi att det var dags för lite julmat på eftermiddagskvisten. Vi hittade inga svenska prinskorvar, sill eller julskinka så vi körde på en tapas restaurang vid namn Bodega. Det gjorde vi helt rätt i.
Vi beställde in varsitt glas gott vin och bröd med aioli. På fem minuter var vi i himmelen.

Vi har hittat våran nya julmat!

Sedan var det dags för jobb, jobb, jobb. Working nine to five, Fast här kör man på the opposite melodi, vi jobbar five to nine. Väldigt mycket att göra så vi var välförtjänade av champagnen som Klaus gav oss vid kvällens slut. Deras slut ja. Våran kväll hade inte ens börjat. När man inte har sin riktiga familj här så måste man ju fira julafton med sin nya! Och då sitter man inte hemma och "tar ifrån det undre laget" som man annars njuter av att göra ur Aladdin asken på Julafton. Nej, utgång är ordet. Sex kapsyler senare hade vi ringt Ritchie+vän som vi delade taxi in till staden med. Där var det full rulle. På Scotty´s dansade och sjöng vi med till alla möjliga jullåtar som strömmade ut ur högtalarna. Underbart kul!

Dags att göra Funky nervöst! Vi dansade och dansade och dansade tills klockan slog Kandahar. Där dansade vi igen och träffade nya vänner. Sedan var det dags för lite dans, dans, dans och att socialisera sig lite till innan gänget samlades ihop för att njuta av ännu en taxi-resa hem till Pettneu. När vi steg av taxin hände det oväntade som ändå var ganska väntat. Vi stötte ihop med gänget som bor i det omtalade Hans Haus mitt över gatan där vi bor. "Efterfest?" hörde vi och vi var inte sena på att haka på. Ryktena säger att det är det sunkigaste stället i staden. Vi håller med. Helt och hållet. 

 Oklar efterfest

Deras välklädda (och snodda) gran. Varför använda glitter och julgranskulor när det finns toalettpapper och redbull-burkar?

Oklar nattamat

Därifrån försvann vi kvickats fort. Juldagen hade inte många knop i sig. Film, frukost vid två och långpromenad runt Pettneu hann vi med innan ännu en hektiskt dag på jobbet kallade. Det är fullt på hotellet och A la carte-gästerna vill aldrig ta slut. Vi somnade gott in vid tolv-snåret.

Hej, jag heter Elin "Inga-knop-idag" Börjesson. Vårat rum har förvandlats ifrån Island till en bastu så för att svalka av oss drar vi en glass på trappan i hallen!

Så, nu var vi i fas! Den här fina söndag spenderade Julia med att jobba frukost, Elin kom ner vid halv tio och hjälpte till med städningen. Sedan packade vi en liten väska och begav oss till badhuset när några välvalda timmar spenderades med att simma någon kilometer eller två och köra vattengympa. Gott att få röra på fläsket! Jobbet kallade vid fyra för Julia och fem för Elin. Helt galet mycket att göra idag med. Super, var vi tydligen idag! Man tackar och bockar!

De nya superduperwomen!

Idag har vi även grovstädat vårat lilla (läs: lilla, lilla, lilla) rum. Det behövdes! 

Efter

(vi tog ingen före-bild för vi ville inte förorsaka några hjärtattacker!)

Vi tog upp hela hallen för att byta lakan. Efter åtskilliga "Jag ger upp" lyckades Julia äntligen!

Nu finally är detta inlägget färdigt så nu kan ni lyfta huvudet ifrån tangentbordet och låtsas att ni har läst det!

Dagarnas citat: Vi bara kör!

P.s. Vi saknar er alla och har haft åtskilliga samtal med folk angående ämnet tradition a lá Julafton. Vi saknar Julias mormors fantastiska pepparkakor, Elins mormors dundergoda kaka och allt därtill. Vi saknar våra traditioner och framförallt ER. Nästa år är det dubbelt upp. Tack för att ni finns!

Lycka

Vi kan inte sluta le. En bild säger mer än tusen ord..

Gött ska man ha det

Det har vi

Avundsjuka?
Det borde ni vara :)



Kvällen blev även den lika lyckad! Julia har blivit en riktig hejare i köket och Elin har slutat att använda tallrikar som frisbee och kasta i huvudet på folk så vi slutade tidigt på jobbet. Detta innebar att vi hann gå till Pettneu-gänget en sväng för förfest a la ölspel. När reglerna började svämma över skrattade vi så mycket så att vi knappt kunde sitta kvar på våra stolar. Klockan började närma sig midnatt då vi gjorde entre i taxin. Vägen in till St Anton var det allsång som gällde. Lotta och Anders Lundin, släng er i väggen! Självklart började kvällen på Scotty´s med alla andra. Julia hittade sig där en ny bästis och Elin minglade runt.

Onsdagar är ju svensk kväll så man kan inte göra något annat än röra sig mot Funky. Där inne var det fullt drag, ett tag trodde vi nästan att det var konsert, så mycket rörde sig svenskarna. Vi i norr är inte dåliga vi! Ett tag senare hade Elins röst försvunnit efter lite för mycket skratt och allsång och då var det dags att gå vidare. Smarta Julia hade inga fickor på sina byxor så hon hade lovat Elin att hålla sin mobil i handen hela kvällen så att de skulle kunna nå varandra om något kom emellan. Dock så hade Julias nyinköpta österrikiska mobil mystiskt stängt av sig och hon kunde inte sin pinkod. High five! Men, allt löser sig och vi möttes upp på Kandaha när den sista timmen spenderades. Två timmar innan Elin skulle upp för frukost slängde vi oss i våra sängar.

Idag lever vi och det gör vi väldigt bra!!

Imorgon är det julafton och dagen spenderas antingen i backen eller i "centrum" St Anton där vi ska försöka få lite julstämning. Glögg, pepparkakor och julskinka är det inte att prata om men vi ska nog fixa något gött. Köket stänger kl. 21.00 vilket innebär att vi också kommer hinna få lite julkul innan vi än en gång ska möta natten lika glada i hågen och med dans i fötterna!

It´s Christmas time!