Silvester

Namn: Blondie & Julie
Status: Nöjda
Klockslag: Dagen efter några öl för mycket
Plats: Under en hög av smutskläder

GOTT NYTT ÅR! 

Dagen började samma tid som den slutade. Elin lunkade upp 06:00 och fixade och donade nere i köket. Julia "Speed" Skrede kom ner vid kvart över nio tiden. Champagnefrukosten uppe vid Rendl började klockan nio. Vi var alltså redan en kvart försenade. Dessvärre har vi gäster som älskar att göra livet surt för en och sitter kvar och äter i minitakt. Julia tog då dammsugaren och sög så nära så de skrämt sprang upp till sina rum. På mindre än en halvtimma (i vanliga fall tar det minst en timma) hade vi städar, dukat och plockat fram allting till fonduen som vi skulle bjuda på på kvällen. Nice! Vi sprang till bussen och hann den perfekt. Sedan började projektet. Självklart hade folket valt att ha denna goa frukost på St Antons högsta topp. Dit kan man inte åka skidor om man inte har skidor med motor på. Det var djupsnö och vi pulsade ett bra tag. Man kan säga att vi var välförtjänta av ölen vi knäckte där uppe. Utsikten var inte dålig den heller 

Det var runt 50 st svenskar och en engelskman som hade samlats där uppe på toppen. Ett riktigt gott gäng som bara hade det gött, snackade och firade nyår som man alltid borde göra det. Hallelujah moment som Idol-Kishti skulle sagt. Totally amazing som Fredda och Sigge skulle sagt. Kallt och jävligt, som Sara skulle ha sagt. Det bästaaa jag har varit med om, som Julia skulle sagt. 

Cigarr och skumpa är självklara val en sådan här självklar dag

Äre fest så äre

Vi har det så myyyyysigt

Grabbarna lämnade sina spår på sitt egna vis. 

Vi drog några åk innan vi drog hem. Ner i kabinliften fick vi ett sug. Ett stort sug. Inte av en dammsugare utan efter Pringles. Ni vet de där livsfarliga, sjukligt goda chipsen. Visst känner ni både lukten och smaken av dessa skapelser när vi pratar om de? Just det, Ellen och Sara förstår.

Smulan och Slicket med sina favoriter, chipsen och glöm för all del inte colan och dippen!

Vi var tvungna att springa och köpa dessa. En kvart hade vi på oss innan bussen skulle gå. Julias blåsa höll på att spricka så Elin fick offra sig. Dock träffade hon förhinder på vägen och var tvungen att socialisera sig lite. Med pringles och kitkat i högsta hugg fick hon gå före i kassan och springer till bussen. Missar den precis. Julia vinkar nöjt innanför fönstret när bussen kör iväg. En halvtimma senare hade Elin bittert öppnar burken och ätit sin kitkat och satt sig på bussen. Tur att hon hittade lite sällskap på vägen.

Med ny energi har det dags för årets hektiska dag, och visst blev den det. Efterrätter skulle göras, fondue skulle fixas, tallrikar skulle in och ut. Hade ett bord med 11 idioter som gjorde kvällen sur men annars gick det hela superbra. 23.30 fick vi äntligen springa ifrån restaurangen, byta om på någon minut och fortsätta löpandet upp mot hotel EdelweiS där Pettan-gänget hade fått i sig 6-rätters. På deras balkong firade vi in tolv-slaget, tio sekunder före alla andra (vi körde egen nedräkning som var helt fel...)

Ström fixar fyrverkerier

Bra jobbat!

Mannen till höger: Ströms goa chef!

Vid ett-tiden tog vi taxi in till StAnton gick in på ett ställe vi aldrig hade varit förut, Platzl. Mycket folk, lite platz. (hehe) Kul hade vi! Några drog vid fyra-tiden men de två järngänget stannade kvar och gick till Kandahar där det dansades järnet. Efter det var vi inte färdiga, nej nej. Vi gick tillbaka till Platzl som inte stängde förrän elva idag förmiddag. När klockan började närma sig sex ville Hugo och Veronika åka hem så alla hakade på utan mr. Will I Am. Stackaren har dragit av korsbandet så han åker hem om två veckor. "Man måste ju passa på!" var hans kommentar när han hoppade in igen på sina kryckor.

 Sängen var skön att somna in i och inte ens solen som sken starkt igenom takfönstret kunde väcka oss innan klockan slog tolv. Då blev det våffelfrukost och en promenad runt Pettan.

Nu sitter vi här och väntar in jobb. Nytt år, nya gäster, nya möjligheter!


Not like, löööv!