Utgången i onsdags kan vi beskriva med ett ord: Trängsel. Herregud, när man är sådana coola säsongare som vi är blir man riktigt irriterad på alla "semester-åkare" som tror att de är coola för att de har betalat överpris för en vecka i St Anton. De klär upp sig till tänderna och står och vickar på sina små rumpor. (Vi lägger inte till att vi var precis exakt sådana för två-tre år sedan...) Det var som om man var en båt på ett stormigt hav. Fram och tillbaka, fram och tillbaka kastades man. Nästan så att man blev åksjuk. När Funky tändes upp lugnade blåsten ner sig och båten sket i att puttra vidare utan tog sig in mot land. Den somnade den gott in i några timmar.
Klockan ställdes på 08:30 och visst gick vi upp, en snabbfrukost senare tog vi skidbussen med De la Schie´s (Gun, Henri och Rasmus är så bra på att åka skidor så deras smeknamn De la Schie´s är numera ökänt här i Stanton) Solen hade bestämt sig för att titta fram nästan hela dagen så vi hade sig så gott så.Vi tog oss sedan över på Rendl sidan där Elin och Rasmus övade upp sina skills i parken (Rasmus har redan skills men Elin lär sig) En go lunch senare tog vi liften ner och gjorde oss klara för ännu en dag på det stressiga jobbet.
Igår, fredag, jobbade Elin frukost men Julia tog sig tappert upp och åkte med De la Schie´s till backen. De fick sig några underbara åk innan snön började samlas i små berg här och var. Elin tog med sig Elin nr 2 och de hann med några finfina åk de med innan det var lunch. ElinH begav sig vidare mot parkhäng när vi istället åkte hem för att bjuda veckans gäster på deras Fare Well Dinner.
Sedan var det dags att förlora i poker mot Henri och ha ett lite tårfyllt farväl av hela familjen De la Schie´s. Riktigt tråkigt att de åker och vi saknar dem redan! För att fylla upp tomrummen drog vi oss in emot staden. Inget Pettan-gäng idag utan det var Elin & Julia mot världen. Redan här börjar väl skämtet.. En rolig kväll men fortfarande ganska många turister. Kvällen tog dock inte slut där den i vanliga fall brukar göra. Vi steg innanför våran dörr vid 12 i förmiddags. Good Luck Chuck! Där somnade vi gott in och vaknade precis innan vi skulle börja jobba. Vi är ett skämt. Vi skyller på varandra varför utekvällen höll i sig så länge. Ingen vet nog riktigt säkert..
Kvällen var även den ett skämt. Nya, helt galna, gäster som ville ha mat, mat, mat och så lite mat. Jobbet har börjat bli ett riktigt konditionspass. Julia körde vurpan i köket och hann tänka: "Nej, det är väl inte såhär min säsong ska sluta? Att jag skadar mig för att jag halkar i köket för att jag vill göra allt extra snabbt?!" Vi kan glatt meddela oroliga läsare att det inte var någon fara!
Nu måste vi få i oss lite sömn. En stor bristvara i våra liv just nu. Men det är inte lätt kära vänner. Såhär ligger det till. Sömnbristen kommer ifrån att vi 1. jobbar mycket. 2. åker skidor hela dagarna. 3. festar till tidiga mornar. Saken är den att vi måste jobba för att ens kunna ha råd att vara här. Vi åker skidor just för den anledningen att skidåkninden är anledningen till att vi är här. Vi festar för att få den där extra energin för att klara av jobbet. Allt tar ut allt. Det finns ingenting som man kan byta ut mot sömn. Shit happens helt enkelt.
Vi avslutar med en bild på korv&bröd. Elin beställde en korv&bröd på ett burger stop i stan. Hon fick då bara en korv och bad då om bröd. Då fick hon det här:
Snacka om att ta korv med bröd bokstavligen talat.
Guten Nacht!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar