Naturligt lyckopiller

Vill du bli lycklig? Kom hit!

Man vet inte hur bra man har det förrän det är över. Det är så det tyvärr brukar vara. Idag när vi i strålande solsken susade nerför en av Rendls otroligt backar slog det oss: ”Herregud, vi är lyckliga”

L.y.c.k.l.i.g.a.

En känsla som vi inte kan förklara, som båda kände samtidigt och vi kunde bara inte sluta le. Vi gick runt som två stycken stora smileys hela dagen. Ingenting kunde hindra oss. Vi började hoppa runt i backen, göra 1.80:s, körde switch (fel fot fram) hela branta backen och bara lekte av oss. Obeskrivligt underbart.

Elin var även med om ett frieri. En skidlärare kom fram och sa med knacklig svenska: ”Du är vacker. Vill du gifta dig med mig?” Eftersom Elin är dunderförkyld vilket resulterar i en röd näsa, helt osminkad och med påsar under ögonen efter för lite sömn blev hon gladare än gladast och fortsatte därför att le. Alla smittade varandra och viruset ”lycka” har nu nått de flesta på Rendl idag. Det viruset får gärna fortsätta att spridas. Runt hela jordklotet och tillbaka. Send it forward.

Gårkvällans utgång var även den lyckad. Efter jobbet drog vi hem till förfest hos Palm som drog igång hela gänget brutalt...

 ... och resten av kvällen fortsatte i samma grymma veva...

...tills klockan slog 02.00 och vissa ville hem. Elin var mittemellan allt och kunde lika gärna åka hem och sa det till Julia. Julia nickade till svar och gick in på dansgolvet igen för "att göra något". Elin fick hämta henne men hon försvann in lika illa kvickt igen.
Fabian kommer ut och Elin frågar: "Har du sett Julia där inne?"
"Ja, hon gömmer sig för dig därinne. Hon vill inte åka hem"
Sagt och gjort. Vi stannade. Vilket resulterade i att vi var sist kvar på Funky...

..och de fick slänga ut oss. Då fortsatte vi sagan till Kandahar där festen var total. Vi dansade som om vi aldrig hade gjort något annat tills klockan slår fyra och den sista taxin till Pettneu ska gå av stapeln. Elin hade fått sina kramper i magen och ville åka hem. Det vill däremot inte Julia, eller Fabian heller för den delen. Samma procedur som på Funky upprepas. Elin hämtar Julia, Julia försvinner tillbaka i vimmlet. Elin hämtar Julia, Julia försvinner tillbaka i vimmlet. Elin hämtar Julia, Julia försvinner tillbaka i vimmlet. Kurragömma-leken tog slut när det är final call för att hinna taxin. Elin hann med, det gjorde inte Julia. Förvånad någon? Nej, inte vi heller.

I Elins fickor hittar vi alla våra pengar, nyckeln in till hotellet och en mobil med 2.39 euro. I Julias fickor hittar vi en garderobslapp och en mobil med 0,00 euro.

Elin kommer på detta faktum. och ringer Julia hela vägen hem i taxin, gång på gång på gång på gång. 14 gånger. Inget svar. Hon vet även om att Julia inte är ensam utan att Fabian är kvar och det var ju bra. Hon kommer hem och ångrar att hon åkte med i taxin. Ångrar att hon lät Julia smita iväg sådär lurt hela tiden och önskade att Alexander kunde komma tillbaka hit och göra det han brukade göra med Julia när hon var hal som en ål: Slänga henne över axeln och bära henne till taxin. Elin skickar sms till Julia och skriver på hennes Facebook, i hopp om att få något på kroken. Nada. Pratar med Per som ringer och chattar med Sofia i Canada. Förklarar ödet så bra det går. Funderar i 1.5 timma på om hon ska gå ut och leta innan hon omedvetet slumrar in.

Vaknar av alarmet 07.45 som piper "liftöppning, liftöppning" som världens värsta kråka. Tänker "no way" och somnar om. Vaknar av 09:39 av att mobilen ringer. Det är ElinH i luren. Hon förklarar att Julia och Fabian hade slaggat hos henne för ingen hade pengar att åka hem för. De pengarna hade ju Elin...

Julia kom hem, vi åt frukost och tog sedan skidbussen till backen där vi blev lyckliga(re)

Slutet gott, allting gott
P.s Nu ska ni inte bli oroliga kära föräldrar. Vi brukar alltid hålla ihop och det tänker vi fortsätta göra. Även på nattetid. Det här var en engångshändelse och det gick ju strålande, till slut!