Let´s say so

 Att vi tog oss en liten roadtrip. Liten var ordet. En kvart härifrån ligger Landeck, lite större, lite bättre, men ganska dåligt faktiskt. Saken är den att på söndag fyller Issa år och att hitta någon rolig present här är som att hitta en nål i en höstack. Så vi lånade Klaus och Ylvas postbil och stack dit som två som bin. Lättare sagt än gjort. Tanken var tom och vi skulle hitta en bensinmack. Vi hade egentligen fått allting väldigt bra förklarat för oss men vem hade hållit öronen öppna? Ingen. Så vi irrade runt där och fick ont i magen och bara väntade på puffet då bensinen tar slut i ingenstansland. Som tur var kom räddaren i nöden. En väldigt trevlig tysk som lät oss vara hans svans hela vägen fram till en bensinstation. Vi tackar honom med hela våra hjärtan! Tack du snälla tysk!

Vi hade nått Landeck och fick oss en liten go parkeringplats. 

Sedan var det dags att leta present. Vi avslöjar ingenting än för Issa kan råka läsa bloggen och då är ju presenten lite ruined so to say. Vi gick i alla fall runt och strosade lite, provade kläder, upptäckte att det var svenska märken och hängde tillbaka dem igen. Våra 18 resväskor är redan tillräckligt fulla så vi kommer inte komma hem om vi packar på oss mer. Vi kan ju tillägga att det som kallas Ekonomi (inget härligt ord det) som vanligt inte är på den starka sidan, men på måndag får vi lön och det ska firas med att spendera! (Gud vad vi är bra på att spara...) För att fira att vi inte spenderade några pengar på onödiga kläder köpte vi oss sushi. Ett av Julias cravings här i livet. 

Lägg märke till Julias hjälm-bränna! Snyggt va?

 Vi hade fått ett uppdrag av Klaus att köpa tre stycken hårtorkar. De skulle vara billiga men se exklusiva ut. Detta var inte det lättaste kan vi ju konstatera. Vi hittade äntligen en som var bra, ganska billig och med ett ganska så exklusivt utseende. "Vi slår till!" skrek vi och drämde ner förpackningen på disken. "Drei mal danke!" (tre stycken) "Vi har bara två kvar" blev svaret och vi fick dystert lämna butiken.

Hittade till slut EM, Electronic Muller. En grym affär där vi hittade tre stycken som var ganska så billiga, små och lite sådär halv fula. Vi slog till. Man kan inte få allt här i livet Klaus. Vi ringde och berättade om vårat kap och klappade oss själva på ryggen med varsin "kaffe caramello" och "latte macchiato" lite sådär coolt to-go.

 Bara för att vara extra gulliga sprang vi in i en jättefin blomsteraffär och köpte en bukett tulpaner till Ylva som tack för lånet av bilen. Kanske för att vi vill få lite löneförhöjning, men det informationen lämnar vi innanför postbilens väggar.

På vägen hem hade vi party och körde några extra raggar-åk runt Pettneu för att visa vilka coolingar som levererar. Det visade sig inte bli vi. Men vad gör det? Vi hade ändå inte tänkt att bli några raggar-jonnys.

Nu är det jobb och sedan utgång. Elins förkylning blir ju inte bättre så vi låter alkoholen döda skiten. Får väl bli whisky för hela slanten. De få slantarna vi har kvar...

Danke schööön